Grynig musik

Det är rätt så drygt med vissa så kallade singer songwriters.

Av någon slags anledning så lever det kvar att personer som plinkar på en akustisk gura bekräftas mer i sitt musikskapande just på grund av sin förmåga att kunna plocka ackord på instrument. Det behöver inte ens låta bra, eller låtarna dom skriver behöver inte nödvändigtvis innehålla någon form av originalitet, utan det skall helst låta som en av de tusen massproducerade klagosånger som man redan hört tidigare.

Helt ska texten handla om något känsligt ämne, och man ska spä på med invecklade metaforer för att få folk att kontemplera över budskapet. Det inger respekt, att visa att man har en känslig sida och att man öppnar upp sig för andra.

Själv så ska jag fortsätta med min chippiga musik, och bli hånad som värdelös datanörd resten av mitt liv. Jag har åtminstone kul när jag skapar. Även fast jag inte levererar några särskilt djupa texter..

...för min låt Grynig Ost har tyvärr inget dolt budskap som man kan kontemplera över.