Nell - Lose My Mind

Tidig morgon

Vaknade upp runt nio imorse.

Fint. Dygnsrytmen har varit riktigt bra på sista tiden. Förra veckan så var den katastrofal av olika anledningar, men de senaste dagarna så har jag vaknat prick nio. En dag gick jag upp redan klockan sex.

Det finns inget finare än en kopp kaffe och en vetskap om att dagen stundar.

Att solen går ned vid halvfyra är väl en liten detalj att försöka bortse från.

Gårdagen

Konditori Wasa.

Det blev det igår med min käre vän Robin. Det var på tiden. Länge sen jag träffade honom. Sen måste jag tillägga att det var oerhört skönt att få komma upp på stan lite. Allt folk, all is, all halka.

Senare på kvällen begav jag mig till Universitetet för att spela sällskapsspel med Robin och några av hans bekanta. Givetvis vann laget som jag och Robin var med i.

Öh, sen så åkte jag hem haltandes och halkandes och.. ja.
Rolig summering av gårdagen. Eller inte.

Länstrafiken

Länstrafiken har tydligen justerat priserna lite.

Bra idé. Allt för att få folk att börja promenera mera.

(klicka på bilden för förstoring)

Vad som sker i helgen?

Hm. Ingen aning?

I dag blir det i alla fall en kort visit på Vårdcentralen, sen får jag väl se om jag kan träffa någon kompis. Bläddrade igenom min gamla lunarblogg, och blev då jävligt sugen att göra som på "gamla da'r" och dra upp på stan för att hänga vid slottet.

Kanske inte så optimalt väder för det dock.

Det är vitt, vitt och åter vitt.

I går var jag uppe på stan för en liten frisering. Det var på tiden.

Last FM

Jo, jag registrerade mig där igen.

Har en gammal användare (hyochan), men skapade en ny ändå. Så om du har Last FM och vill lägga till mig så finns jag där som leehyo.

Inte för att någon bryr sig om vad jag lyssnar på. Men då har ni något att håna mig för åtminstone.

Nu

Man lever oftast i nuet. Det ständiga nuet, den precisa minuten. Här, just nu.

Upplevelser som visserligen är intensiva, men korta och ack så tillfälliga. Den där burken med Coca-Cola som man svepte på jobbet, den där snusdosan som man köpte för att muntra upp sig själv, musiken man just streamade på YouTube - allt är njutning för ögonblicket, men inget särskilt varaktigt som man minns. Visserligen kan somliga upplevelser lägga grund på något långsiktigt, men oftast så är det bara temporära njutningar i ens vardagsliv. För den skull menar jag inte att det inte är värt att minnas.

Jag brukar ha som regel att alltid bära med mig min digitalkamera vart än jag går. Allt för att försöka föreviga; att fånga glädjeämnena i den gråa vardagen som man annars skulle glömma bort veckan efter. Allt från att man är ute på en promenad i den skinande solen, till att man tar en kopp kaffe på stan med en gammal barndomskompis.
Ögonblick som med tiden annars skulle ha försvunnit ur ens medvetna kan kanske stanna kvar om man förevigar det med bilder och filmer? Kanske fragmentariskt men ändå. Som en slags påminnelse för en själv.

Tänka sig hur många gånger man har umgåtts med goda vänner och utbytt tankar och goda skratt i härlig gemenskap. Tänk på hur många ögonblick som dessa som har glömts bort och försvunnit ur medvetandet. Ofrivilligt, men ändå så har det liksom trängts ut ur minnet helt.
Det spelar ingen roll om det är en liten sak som att man delade en läsk med en god kompis, eller att man köpte en jättegod kebab på pizzerian - allt är värt att minnas.

Jag försöker så gott jag kan att fånga nuet.
För framtiden.

Morgontankar

Tidigt på morgon.

Kylan tränger in och gör tillvaron allt annat än mysig.
Jobbet stundar, och tanken på det glädjer inte.

Men jag försöker att fokusera på det tillfälliga.
Det enda som värmer just nu.

En kopp kaffe.

Sömnlös

Kan inte sova inatt.

Inget ovanligt fenomen. Det får mig att känna mig yr i huvudet, lite frånvarande på något vis. Som att jag går i dimma, och knappt kan sortera tankarna på ett bra sätt. Bedövad skulle man nog kunna säga.

Men det är bra. Det får mig att släppa all oro.

Det får mig att känna mig fri.