Oljud

Byggarbetare håller på med byggställningar utanför lägenheten.

Dom borrar på som bara den. Tidigt på morgonen sätter dom igång, och slutar inte förrän arbetsdagen är slut. Olidligt.

Ljudet av borrandet tränger in överallt. Som en trepanering av hela själen.

Inte är det skönt inte.

Alltså...

Jag vet inte men..

Jag vet inte.

Visst

Att försöka återuppta bloggandet är lättare sagt än gjort.

Vad har jag att berätta? Har inget intressant att nämna direkt. Allt står still. Inget sker. Och passivt ser jag på hur världen rör sig bort från mig. Jag måste börja ta tag i livet snart och satsa..
Skutta iväg som en jävla bumbibjörn och hoppa vidare till nya världar, skriva nya rader, riva nya murar..

Istället så sitter jag här, depraverad och indolent. En spillra av mitt forna jag, som ändå blott var en ynka existens som tog upp plats. Om man nu kan vara värre än så.

Nu ska jag försöka att satsa. Ska hitta ett jobb. Så kanske jag kan införskaffa mig ett liv på avbetalning.